Postat i: Privat
Jösses vad det var länge sen jag bloggade! Läste tillbaka lite på vad jag har skrivit tidigare och inser att ingenting har ändrat sig. Vad deprimerande…
Jag letar fortfarande efter mitt drömjobb, Anders drömmer fortfarande om eget och Liam har fortfarande jobbigt i skolan..även om det blitt bättre.
Året 2009 kan i stora drag summeras som året när jag var nere på botten och vände. Ända sen påsk när hela min trygga tillvaro slogs i kras med ett ordentligt brak har jag kämpat för att inte gå sönder. Sommaren 2009 har jag inga direkta minnen av, jag försökte bara andas och jobba…
Under hösten vaknade jag sakta och återhämtade mig…
Nu känns det bättre dag för dag.
Hade jag inte haft min lilla Petra på jobbet, min träning, ett jobb att gå till med tider att passa, barnen som jag iofs mest var arg på länge…så vet jag inte. Då hade jag nog dukat under av nån anledning.
Nu ser jag framåt och hoppas att 2010 ska bli styrkans år.
Kommentera än så länge
Lämna en kommentar
